I fall Malmö ska ha 150 000 fler invånare innanför Yttre ringvägen om 25 år krävs ett radikalt annorlunda tänk i den traditionella beskrivningen av staden och speciellt innerstaden. Det är inte så att den täta stadens “konventionella ytanspråk för olika trafikslag behöver ifrågasättas” som det står i Översiktsplanen. Det krävs en total makeover ifall de fina formuleringarna om hållbarhet och yteffektivisering överhuvudtaget ska kunna påbörjas. Här kommer Del 2.
Räkna med att det blir trångt. Vattennivån blir högre, kraven på vallar och skydd mot de ”100-årsregn (som numera kommer minst vart 10:e år) kräver en annan stadsbild med microparker och avrinningslogistik. På samma sätt kommer det krävas massor av nya träd i en av Sveriges år 2023 mest trädlösa städer. Träd tar upp koldioxid, ger skugga, skänker svalka och boostar både människor och biosfär. Och är gratis. Behöver inte ens matas eller funktionsanpassas. Träd, läste jag i en pappersbok, skulle ifall de behövdes uppfinnas ge ett garanterat Nobelpris, eller tre på en gång. Så varför snåla med dem, ni visa profeter till malmöpolitiker?
Framförallt handlar framtiden om yta. Överallt i Planen står det att Malmö ska vara attraktivt. Hur attraktivt är Malmö med 50 procent fler bilar? Och vad ska de stå parkerade – för en privatbil står i genomsnitt stilla och parkerad 98-99 % av dess existens. Är det verkligen rätt att fylla framtidens Malmö med tomma bilar? Är det rättvist att de under den där 1 procenten av tiden är livsfarliga för malmöbornas miljö och hälsa? Reclaim the Streets är ett nyckelbegrepp och inte alls så revolutionärt laddat som bil-lobbisterna vill tvinga oss att tänka.
Goodbye fossilbilen! Det innebär inte automatiskt skrymmande elbilar. De kräver laddningsstationer och p-platser. Dagens elbilar och biogasbilar utgör inte en framtida, hållbar och klimatsmart lösning. Men de kommer utvecklas och förbättras så snart framtiden är här, även i Malmö. Privatbilar på el kan få plats i mobilitetshubbar – platsen för alla ombyten. Det är här på de centrala mötesplatserna på flervåningsytor där byten och överlämnanden verkställs: postpaket, lådcykelparkering, biblioteksutlämning, medicinleveranser, kollektivtrafikhållplatser, medborgarkontor, matkassehämt, cykelmekaniker, elkonsulenter, kommunala energieffektiviserare och konsumentkonsulter, skolcykelbusshållplats med mera. Kanske till och med Metro-hållplats. Man kan fylla dem med vad som helst – som de boende behöver.
Vad jag vill komma fram till är att de många gatorna i centrala Malmö i princip ska vara privatbilismfria. Tänk Sommargator, året runt. Bussar ja, enstaka taxibilar ja, men framförallt enkla cyklar, små tvåhjuliga elfordon och gående ska äga ytan. Och visa respekt och vördnad för vårt gemensamma utrymme. Innerstaden ska vara nästan ljudlös, blott med inslag av vinden som ruskar om trädkronorna innan den går vidare och matar lokal vindkraftverk med energi. Bort med bullret! En hel del av mörkrets skadliga neon och de otroligt kraftiga ljusföroreningarna ska vi också ta bort. Det blir mycket enklare när gatuljus inte längre är anpassat för många, jättesnabba bilar. I en säkrare, tryggare mer bebolig stad har vi inte heller samma närmat traumatiska behov av starka ljuskällor.
Så vad gör vi mer med de minst 10-12 meter breda gatorna, plus fem-sex meter trottoar – förutom att plocka bort kantstenen och minska asfalthetsen? Vad gör vi med de flerfiliga trafiklederna som skär kors och tvärs i Malmö? Ta tillexempel Fersens väg. Gatan är cirka 20 meter bred, trottoarerna ger ytterligare minst 10 meter – här finns plats för massor av människor att göra vad som helst!
Jag kollar några youtubeklipp om framtidens städer och där är det som om bilarna fortfarande härskade. Det uråldriga tänket utmynnar i att riktigt många spekulerar i flera horisontella kommunikationsplan. DET känns fullständigt galet och bygger troligtvis på dogmen att bilen på gatan är det viktigaste i staden, även år 2050.
En annan konsekvens av framtiden är allt fler malmöbor kommer arbeta hemma. Det ställer krav på en bättre närmiljö. Fler träd, fler vattendrag, fler gräsmattor och inte minst utegym. Det är en självklarhet att staden, och staten, satsar på preventiv folkhälsa i form av praktiska, lättillgängliga, tidsbokningslösa vårdcentraler under bar himmel. Med anställda coacher som kan vägleda, ge råd och avslöja kostvärldens hemligheter i en slags uppsökande kroppsverksamhet. Precis som små fotbolls- och basketplaner kan anläggas här och där. Skejtarparker, boulebanor och allt möjligt av fysiska och sociala möten, i rörelse. Plus teaterscener som kan användas till kultur och allmänna möten, föreläsningar, uppläsningar och uppsökande politisk verksamhet. Folkbildning, i varje eller vartannat kvarter.
Malmöborna ska också i mycket större utsträckning kunna arbeta utomhus, i skuggan av de många nya träden eller i solen. Batterier och wifi blir effektivare, behovet av fasta eluttag minskar. Jag tänker också att verksamheter och affärer flyttar ut delar av sin försäljning och utställning så att de traditionella butiksytorna blir mer av lager, kök och enskilda mötesrum.
En väldigt viktig del av frigörelsen av ytor mellan husen är att barnen kan leka på gatorna. Vilket minskar behovet av lekplatser på gårdarna – som kan användas även till andra saker de boende behöver. Till exempel att källsortera i extremt mycket större omfattning än nu. Gemensamma kompostplatser, utrymmen där man kan byta saker eller bara placera det man inte längre har bruk för. Från kläder till köksutrustning, böcker och möbler. Det skapar också en mer social dynamik när barn slipper korsa gator för att möta andra barn.
Finns säkert massor av andra bra, smarta användningsområden för gatorna när bilarna äntligen är borta. Den som lever får se, och lyssna!
Maxenplanet 